Sprängarbackens blogg

Det stora påskovädret

Efter att ha upplevt en rekordvarm marsmånad har vi nu istället fått en inledning på april med köldrekord. Lagom till påskhelgen har det också utlovats snö i södra Sverige.

Aprilväder är som alltid ombytligt. Ena dagen är det soligt och varmt medan det nästa dag kan vara kallt med snöbyar.

I slutet av 50-talet fick jag uppleva ett riktigt snöoväder en påsk. Min bror och jag hade följt våra föräldrar till släktingar i Karlstad. Hur det förhöll sig med sola i Karlstad den där helgen minns jag inte. Men när vi skulle åka hem på annandagen började det att snöa. Vi hade inte hunnit åka långt förrän det snöade minst sagt intensivt.

Med åren har minnena av den här resan förbleknat, men fragment av det som blev en skräckfärd finns kvar. Långa bilköer, många bilar i dikena och snö, snö och snö. Jag minns speciellt hur en bil kom bakifrån och försökte forcera kön plötsligt bara svassade runt på vägen för att till slut flyga i diket.

Hur det var med bildäck på den här tiden vet jag inte och inte hur det var på vår bil heller? Dubbdäck fanns nog inte i alla fall och många kanske redan lagt över till sommardäck. Hur som helst var det som att åka på såpa.

Enligt vår mor hade vi startat från Karlstad klockan tolv på dagen och vi kom inte hem till Edsbyn förrän klockan 12 på natten. Resan från Karlstad tog alltså tolv timmar.

När vi passerade hälsingegränsen vid Svabensverk upphörde snöandet.

Mats

Upp ur soffan - nu är det vår!

Två sömntutor.   Foto: Kerstin Ivarsson

Fångad av Facebook!

Hustrun brukade ägna långa stunder vid datorn åt att följa alla sina vänner på Facebook. För henne verkade det vara jätteviktigt medan det för mig mest verkade vara ett onödigt tidsfördriv.

Sedan i december sitter jag där själv. En av 4,5 miljoner svenskar som använder Facebook. Det var nog den sysslolöse pensionären jag då kände att jag var som gjorde att jag tog steget.

Nu turas vi om att sitta och stirra in i datorn hustrun och jag. Jag har fått ihop hundra egna vänner på den här tiden och kommit med i fyra olika grupper så det blir väl sammantaget några tusen människor jag känner mig kallad att hålla ögonen på.

Mycket är dravel och annat både intressant och bra. En del tycks ägna hela dagarna åt att göra inlägg och ta utrymme medan andra bara finns med där någonstans bland alla de här vännerna. Ungdomar svär och berättar om fester. Andra lägger ut musik eller gamla bilder. Yttrligare andra skriver bara god natt och god morgon. Det är en något fascinerande värld Facebook drar in en i.

En fjärdedel av de som använder facebook mår dåligt sades det i en rapport nyligen. Mest är det unga kvinnor som jämför sig med varandra. Nu är jag varken kvinna eller ung så det är nog ingen fara för min del. Vidare konstaterades i rappoten att Facebook kan bli ett begär. Där är nog jag själv och många andra i farozonen. Nu ska det sägas att finns det andra forskare som tycker att Facebook är bra tack vare de sociala kontakter som mediet skapar.

Nu när våren och sommaren kommer får man nog ändå försöka slita sig från burken och änga sig åt annat. Men det kan bli svårt.

Mats

Lite vår är det allt i luften

Utloppet vid kraftverkstunneln strax nedanför bostadsområdet där vi bor här i Alfta  

var helt istäckt bara för någon vecka sedan. Nu är det öppet vatten igen långt

ut mot Norrsjön. Den här veckan har också meterologerna lovat att det blir riktigt

milt väder igen så hoppet finns om en tidig vår.

Isen försvinner och våren tycks vara i antågande i Alfta.   Foto: Mats Ivarsson

De sociala mediernas trevliga förbannelse!

Det är upp tidigt på mornarna och sent i säng som gäller för en pensionär som halkat in i de sociala mediernas märkliga värld.

Facebook, twitter, bloggande och en egen hemsida gör att dagarna börjar kännas fulltecknade. Man måste ju kolla av vad alla vänner skriver och själv försöka komma med egna inlägg och kommentarer. Är man dessutom med i någon specialgrupp med mer än tusen medlemmar som jag är tar allt förstås en bra stund av dagen.

Mikrobloggen Twitter som många ägnar sig åt kändes också lockande under den kulna hösten så var jag plötsligt med där. En gammal hemsida jag haft hängande ute på the world wide web har jag också ägnat mig åt att damma av och försökt få lite snitts på.

Som om inte detta vore nog så har jag ju den här bloggen som jag skriver i just nu. Visst tycker jag att allt det här är väldigt kul, men samtidigt blir det hela väldigt stressigt.

Det finns ju andra saker här i världen man måste ägna sig åt. Men nu känns det snart inte så man hinner med det. Då måste jag slita mig från datorn. Jag skulle nog behöva lite semester från alla sociala mediers trevliga förbannelse.

Mats

Ljugasämnesvägen och Gundborakan

Sedan många år är Ljugasämnesvägen i Alfta min motionsväg. Det är där jag försöker hålla gubben i trim genom att springa eller gå. Jag viker av vid Alfta Pall vid Nordanå och kommer efter en flera kilometer lång tur upp mot skogen fram i Gundbo där jag följer stora vägens raksträcka tillbaka mot Alfta.

Ljugasämnesvägen

Om det är rätt att vägen heter Ljugasämnesvägen är jag osäker på? Så heter den i alla fall enligt skylten vid Alfta Pall. Men på skylten där vägen kommer fram i Gundbo står det Juggasämnesvägen vilket tydligen den här vägen även heter i folkmun.

Det är inte bara kroppen som mår bra efter ett pass efter vägen. Även den inre människan får sitt av det goda. Här finns gamla hälsingegårdar, får, hästar och kor att titta på. Har man tur ser man även rådjur och älg.

Vy mot Alfta från Gundborakan. I förgrunden byggnader vid Lökagården, längre bort

kyrkan och Nabbabacken.

Som om inte det vore nog så träffar man ofta trevliga människor som bor efter vägen eller liksom jag är ute och motionerar.

Nog är man lyckligt lottad som bor i närheten av Ljugasämnesvägen eller om den nu heter Juggasämnesvägen.

Mats

Fotograf utan bilder!

Många tror att jag som varit tidningsfotograf i många år har ett omfattande bildarkiv liggande, men en, så är det nu inte! De kanske 30 000 bilder eller mer jag tagit under mina 30 år på Ljusnan är helt enkelt inta mina utan tidningens. Det är bilder jag inte har tillgång till hur som helst.

Nu när tidningsbanan är avverkad och man blivit pensionär känns det givetvis synd. Många av bilderna skulle man kunna använda på sin blogg och berätta en hel del historier kring. Nu är det som det är.

Inte heller kamerautrustning var min egen. När jag en gång i tiden anställdes sålde jag alla mina egna kameror. Nu blir det bara att börja om från början igen. Och det tänker jag göra, för det tidiga fotointresset har faktiskt kommit tillbaka. Kameror är införskaffade och blicken jagar ständigt efter motiv. Ränderna går inte ur. 

Ett bandyminne

För att lyckas som en bra sportfotograf måste man förutom att ha bra kamera- och sportkunskaper även ha turen på sin sida. Men nu är det inte alltid så.  

Min bana som bandyfotograf inleddes redan i slutet av 1970-talet med uppdrag åt Hälsinge-Kuriren. Under ett par vintrar hade också tidningens lokalredaktör i Edsbyn, Ulf Schöning, och jag som specialuppdrag att följa Edsbyns alla matcher både hemma som borta. Det blev förstås en bra träning för mig inför den fasta anställning jag senare fick på konkurrenten Ljusnan.

Varför jag berättar det här beror på att jag ute på vårt förråd hittade en gammal kurir där Ulf Schöning i en liten notis berättar om de vedermödor jag som fotograf upplevde under en match mellan Edsbyn och Karlstadslaget Boltic på Ön. Så här skriver han under rubiken - Han hade det inte lätt: 

"Kurirens bandyfotograf i Edsbyn, Mats Ivarsson, hade det inte lätt i söndags, då han skulle föreviga Edsbyns match mot Boltic på Ön.

Boltics stjärna Bengt "Pinnen" Ramström.     Foto: Mats Ivarsson

Under första halvleken stod Mats troget vid Boltics mål och väntade på att Edsbyn skulle "måla" eller åtminstone komma upp i anfall, men icke...

Under andra halvlekens tjugo första minuter stod Mats Kvar vid Boltics kasse och lyckades då fånga Ola Johanssons 1 - 4, medan Boltic gjorde fyra mål på andra sidan planen.

Mats bytte då mål, varpå Boltic slutade göra mål och Edsbyn i stället gjorde tre mål, som Mats alltså missade.

När bilden på Olas mål kom i tidningen på måndagen stod den i samband med lördagsmatchen mot Sandviken och hade en bildtext som handlade om "en chanslös Sandvikenmålvakt". Ibland har man alla makter mot sig".

Mats

                           Godis för en hackspett

                           Nu är det full fart vid fågelbordet. Solrosfrön,

                                nötter och talg försvinner i en rasande fart.

                                           Foto: Mats Ivarsson

Jag minns alldeles speciellt två riktigt kalla nyårsaftnar i rad då jag var ung. Båda inträffade under första halvan av 60-talet så jag var väl i 20-årsåldern ungefär.

Vi var några killar i Edsbyn som höll ihop och brukade åka till Voxna stationssamhälle under några år där det då fanns ett Folkets Hus som arrangerades nyårsvaka med dans. Just de där två nyårsaftnarna var det säkert 35 grader kallt. Korvgubben utanför entrén påstod en gång att det var 40 grader, men jag tror han överdrev.

Vi åkte med Bergmans Buss från Edsbyn. Vi bar som vanligt under den här tidsepoken när vi ofta gästade olika vinterdanser, mörka kostymer med väst, vitskjorta och slips.  Absolut ingen bra klädsel i kyla förstås. Som om det inte var nog så hade vi tunna så kallade myggjagare på fötterna.

Att vi inte frös ihjäl? Men vi var härdade. Vi var ute och rände jämt och ofta dåligt klädda. I dag sätter man på sig både tröja och jacka bara för att gå ut och hämta posten.

Mats   

Så är julen avverkad för den här gången. Huset fullt tre dagar i rad tre dagar i rad tar på krafterna så det är inte utan att man känner sig lite matt. Trevligt har vi i alla fall haft.

Den här julen avslutades rätt dramatiskt när stormen Dagmar for fram över Sverige och södra Norrland. Stormen fällde många träd i sin framfart och orsakade strömavbrott och fel på telenätet.

Yngsta dottern Helena som bor med sin familj i Hällbo drabbades liksom många andra. De blev utan ström, telefon och vatten. Hennes sambo Magnus skjutsade hem henne och lilla Joel till oss där de fick bo över till tisdagen då strömmen återvände.

När stormen mojnat på annandags-kvällen kom värmen. Vid 23-tiden hade vi dryga nio grader här i Alfta. Det har jag aldrig, vad jag kan minnas, varit med om under mitt 65-åriga liv. Tiden måste vara helt ur led.

I Etiopien fick de två svenska journalister som förra veckan dömdes för medhjälp till terrorism i dag sin strafftid fastställd till 11 år. Nu är det bara att hoppas att vår regering agerar så kraftfullt att de blir benådade. De var bara i landet för att göra sitt jobb som jouralister.

Mats 

Snön har kommit lagom till jul och hjälper till att locka fram den där barnsliga julstämningen jag gått och väntat på. I går julstädade och dekorerade jag Kerstin  hela dagen ackompanjerade av julsånger från cd-spelaren.

Samtidigt som julstämningen sakta smyger sig på kan man inte låta bli att tanka på exempelvis alla Saab-anställda i Trollhätten som nu blir utan jobb när företaget gått i konkurs. Nej, i Trollhättan blir det nog ingen vidare julstämning i år.

I dag avled även Nordkoreas diktator Kim Jong Il vilket skapar oro i världen lagom till jul.

Det är bara att lonstatera att man inte är ett omedvetet barn längre som ser fram mot tomtebesök och julklappar. Det finns så mycket man går och fundera på nu.

Men jag tror att man mår bra av en julstämning och försöker suga i mig av den på alla möjliga sätt. Jag känner att den ljusar upp sinnet även om det aldrig kan bli som när man var ett barn.

Mats 

Man kan inte säga att det är fruktansvärt hjärtlöst det som hände på luciamorgonen i Ånge då polisen slog till mot en armensk trebarnsfamilj för att skicka tillbaka dem till Armenien. Familjen har vistas i Sverige i tio år och barnen gick i skola i Ånge där de även hade många kompisar. Att Ånge-bor och många, många andra reagerar mot detta ohumana tilltag är inte att förvånas det minsta över. 

Ett annat upprörande fall gäller den demenssjuka Ganna Chyzhevska, 91, vars utvisning till Ukraina stoppades tillfälligt av Europadomstolen i oktober. Nu har regeringen lämnat en handling till Europadomstolen där de anser att de gör rätt om den gamla kvinnan utvisas.

Skärpning Sverige!

Mats

Det går med en rasande fart mot jul. Nu är det ingen större fara för vår del. Julgranen är bärgad, de flesta julklappar är inhandlade och julbaket snart avklarat.

Den senaste veckan är det julbordsätandet som varit på tapeten. Kerstin har klarat av tre inom loppet av en vecka medan jag själv klämt i mig två. Visst är det gott, men det blir lätt lite för mycket av det goda.

Tack och lov har det äntligen kommit lite snö till slut vilket hjälper till att få lite julkänsla. Snön gör också tillvaron under den här mörka årstiden lite lättare. Om ett par veckor vänder det och då kommer det att kännas ännu bättre ändå,

Vi får hoppas på att det kommer en fin vinter nu efter denna mörka och disiga höst, jag tror vi behöver det.

Mats

Nu när man är pensionär gäller det att få dagarna att gå. Därför är redan utegran och ljusslingorna på plats redo att tändas. Hustrun är dock av den principfasta sorten och någon tändning är det inte tal om förrän första advent.

Den lilla kompaktkamera jag köpte för ett tag sedan som jag ständigt tänkte ha med mig för att fånga sånt man stöter på har visat sig vara en riktig skitkamera. Nu hoppas jag bara att den går sönder så jag tack vare garantin kan byta åt mig en kamera av annat märke. Någon Casio blir det då aldrig mer.

Sedan slutet av förra veckan har jag varit "knöven". Trött, ont i huvudet, fryssen och håglös. Funderade ett tag om jag "gått i väggen", men det kan väl ändå inte en pensionär göra.

Mats  

Under veckan som gått har jag vid två tillfällen provat på att tala inför publik. Det första tillfället var vid SPF-arnas månadsmöte i Alfta och det andra vid en dagledigträff på Salemkyrkan i Edsbyn.

Vid båda tillfällena fick jag berätta lite grand om mitt tidigare jobb på Ljusnan och kåsera lite grand. Det kom mycket folk till de två arrangemangen och jag ska erkänna att jag var rätt så skakis.

Det här med att stå och tala inför en massa människor är väl inte riktigt min grej, inget jag eftersträvar precis. Nu överlevde, tack och lov, både jag och publiken det hela.

Den ovanligt varma vädret håller i sig trots att vi är framme vid skolornas höstlov. Hur det blir med vädret längre fram återstår att se? Det är bara att hoppas att vi slipper den värsta kylan.

Mats 

I lördags firade vi av Annelie som fyllde 40  år. Hela barnaskaran med barnbarn kom hem till oss där vi åt fläskfilé och tårta.

Den andra höjdpunkten under helgen var lille Joels pottpremiär. Med hjälp av mamma ringde han hem till mormor för att berätta den stora nyheten.

Söndagens rysare var att Maja, katten, hade råttjakt inomhus. Husets hulda moder var förstås skärrad. Maja missade sitt tänkta byte men husbonden har laddat fällan.

Nästa vecka är jag inbjuden till två olika arrangemang för att kåsera. Det är dags att skärpa till sig och försöka få ihop någonting tills dess.

Mats 

Nu är det ingen återvändo, hösten är här. Frosten lyser vit på taken efter det att säsongens kallaste natt är avverkad. Trädgårdsmöbler och blommor har plockats in och i morgon börjar den "riktiga" älgjakten.

Kerstin har gjort flera fina höstdekorationer i några krukor vid bron och i går kväll tände vi ljus i lyktorna som vi ställt dit. Hösten kan ha sina mysiga stunder.

Vi avbröt tv-tittandet inne i det brasvärmda huset med jämna mellanrum för att gå ut och titta efter påannonserade stjärnfall. Helena som var hemma på besök med barnbarnet Joel lyckades se flest. Själv såg jag endast ett.

Mats    

Åren går. Reportaget nedan om bandet Selmer Sect är från 1967. Den allvarlige mannen som står tvåa från vänster är faktiskt jag.

Vi var ett lokalt Ovanåkersband som ofta spelade på Club 16 i Edsbyn och på Gläntan i Mållångstad där SSU ordnade danser.

Namnet Selmer kom från en förstärkare vi hade och Sect kallade vi oss för att det lät häftigt.

Reportaget om oss gjordes av Björn Svensson som senare blev Aftonbladets man i England. Bilden är tagen på Gläntans scen troligen en juldag eller långfredag då SSU hade sina danser där.

Offentlig dans fick inte förekomma på de här helgdagarna på den tiden om det inte var slutna sällskap. SSU i lilla Mållångstad hade därför minst 250 medlemmar.

Mats